Bowlingvänner !!!!!!!!!!!!!!!!!
I fredags spelades säsongens sista Ringenmatch i hemmahallen. Det var den sedan länge emotsedda matchen mellan Ängelholm 5 och Ängelholm 10.
Många i bägge lagen har under en längre tid gått och laddat för denna kamp. Inte minst coacherna i bägge lagen. Diverse psykningar från båda sidor har förekommit, dock alla inom ramen för vad man kan förvänta sig.
Strax före 11 började lokalen fyllas av en förväntansfull publik, och Bengaler och annat stämningshöjande gjorde att atmosfären tätnade. Mitt i detta sitter Roy och Ove likt ett par Buddastatyer. Coachen för lag 10 vankade av och an med pannan i djupa veck.
Redan före matchen försökte ett flertal av bortalagets spelare att lägga beslag på hemmalagets omklädningsrum, men de blev vänligt men bestämt hänvisade till bortalagets lokal. Dock fanns det en ( Torsten Olsson) som vägrade att lämna sin plats, och vi ville inte förstöra dagen för honom redan på ett så tidigt stadium, så vi lät honom sitta kvar. Dock skulle det senare visa , att han kanske haft fördel av att höra vårt taktikupplägg.
Mina instruktioner till laget var, att gå ut väldigt löst, och sedan sakta men säkert öka på trycket. Lagledaren i lag 5 följde sina riktlinjer fullt ut och missade de 3 första rutorna helt enligt plan. Det fanns dock en i laget som gjorde som det var sagt de 2 första rutorna, men sedan helt glömde bort de riktlinjer som var uppgjorda, och i stället klämde in 5 raka strikes. Antingen berodde det på åldern ( över 80) eller att han fortfarande var full av adrenalin efter sin långa cykelrunda som uppvärmning. Han borde dock ha tänkt på Lena, som lovat att göra vågen var gång någon gjorde en trippel. Hur hade hon det då efter fem raka ? Det skulle visa sig att han gjorde om det i sista serien, men det var helt enligt plan. Tack vare detta förlorade vi bara första serien med 4-1.
I pausen mellan första o andra serien ansåg sig lagledaren i 5:an tvungen att byta ut Kjell Rubensson, som var så inne i spelet att han var på gränsen att crosschecka sina motståndare.
Nåväl i andra serien insåg Gösta vad han hade gjort och såg till att motståndarna fick vinna. Dock med minsta möjliga marginal 1 poäng. Detta gjorde att vi bara vann denna serien med 3-2 och helt följde planen.
Tredje serien gick enligt plan och vi vann med 3 – 2 och det stod då 8 – 7 till lag 10.
I sista serien hade alla fria tyglar och det var bara att ösa på. Dock visar det sig att Torsten hade nytta av att höra vår taktikgenomgång, eftersom det bara var han o Ingela i motståndarlaget som vann sin match. Gösta kände sig som en häst på grönbete, och klämde i med 223 efter 5 raka strikar även i denna serien.
Detta gjorde att vi vann serien med 4 – 1 och matchen med 11-9.
Så skall en slipsten dras. Lätt som en plätt.
Hälsar
Janne Persson
Lagledare lag 5